Herren har stigit ner i dödsriket

Ur en fornkyrklig homilia på den heliga stora sabbaten

I dag råder stor tystnad på jorden, stor tystnad och också ödslighet. Konungen sover. Jorden greps av fruktan och blev stilla: Gud som blivit människa har somnat in och uppväckt dem som låg sovande sedan begynnelsen. Gud, som blivit människa har dött, och dödsriket bävade.

Som man går för att söka ett förlorat får, så går han för att söka vår stamfader. Den som sitter i mörker och dödsskugga vill han besöka. Den fångne Adam och hans medfånge Eva vill han lösa från deras vånda, han som är Gud och Evas son.

Herren gick in till dem med korsets segerrika vapen. När var stamfader Adam såg honom, slog han sig för bröstet i häpnad och ropade till alla: ”Min Herre är med er all.” Och Kristus svarade Adam: ”Och med din ande.” Han tog honom vid handen, reste honom upp och sade:

”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig. Jag är din Gud, som för din skull blev din son. För din och din avkommas skull talar jag nu, och med makt befaller jag de bundna: ‘Kom ut!’ och dem som är i mörkret: ‘Bli ljus!’ och de döda: ‘Stå upp!’

Dig befaller jag: ‘Vakna, du som sover!’, ty jag har inte gjort dig till att hållas bunden i dödsriket. Stå upp från de döda; jag är de dödas liv. Stå upp, du min skapelse; stå upp du som jag har format till min avbild. Vakna, låt oss gå härifrån. Ty du är i mig och jag i dig, och vi är en enda oskiljaktlig person.

För din skull blev din Gud din son. För din skull antog jag, Herren, din tjänargestalt. För din skull kom jag, som är över himmlarna, till jorden. För din, människans skull blev jag som en hjälplös människa, fri bland de döda. för dig, som gick ut ur en trädgård, överlämnades jag åt judarna från en trädgård, och i en trädgård blev jag korsfäst.

Se spotten som jag fick ta emot på mitt ansikte för din skull för att återställa din forna andedräkt. Se märkena efter slagen som jag fick ta emot på mina kinder för att återupprätta din vanställda gestalt efter min avbild.

Se gisselslagen som jag fick ta emot på min rygg för att lyfta av dina synders börda, som låg på din rygg. Se mina händer som spikades vid trädet till din salighet, du som till din olycka sträckte ut din hand mot trädet.

Jag föll i sömn på korset, och svärdet genomborrade min sida för dig som föll i sömn i paradiset och frambringade Eva ur din sida. Min smärta botar smärtan i din sida. Min sömn skall föra dig ut ur dödsrikets sömn. Mitt svärd stod emot det svärd som var riktat mot dig.

Vakna, låt oss gå härifrån. Fienden förde dig ut ur paradisets land. Jag vill återställa dig, inte i paradiset utan på den himmelska tronen. Jag höll dig borta från det träd som var en livets förebild. Men se, jag som är livet har gjort mig till ett med dig. Jag satte keruberna till att vakta över dig som man vaktar en slav. Jag låter dem nu falla ned inför dig som inför en gud.”

Kerubtronen är beredd, uppvaktningen står redo, bröllopskammaren är inredd, rätterna är tillagade, de himmelska boningarna och hyddorna är beredda, skattkamrarna med goda ting har öppnats, och himmelriket har ställts i ordning sedan begynnelsen.

Publicerat i Högtid, Helgon, Katolska kyrkan, Traditionen, Tuve | 4 kommentarer

Tro och vetenskap är visst förenligt

Min respons på Lindenfors och Sturmarks artikel (utifrån titeln på Lindenfors bok ”Gud finns nog inte”):
Ni gör det för lätt för er när ni avfärdar den första artikeln med att dess författare ”går [..] igenom en mängd forskare som lyckats kombinera sin yrkesverksamhet med kristen tro. Därmed, menar de, står vetenskap och religion inte i något motsatsförhållande.”

Det är ju inte det de gör. De lägger fram en tes (”Medan vetenskapens uppgift är att beskriva verkligheten så precist som möjligt, handlar tro, religion och filosofi om att söka svar på meningen och syftet med livet och världen” och att det inte föreligger en konflikt mellan dessa uppgifter) och använder sedan empiriska belägg, dvs exempel, som evidens för att tesen håller. Är det inte precis så ni tycker att vetenskap skall bedrivas

Att Gud och det metafysiska inte skulle vara åtkomligt för undersökningar är ett påstående som inte stämmer. Det går givetvis att undersöka erfarenheter av det metafysiska, precis som det går att söka efter spår av det metafysiska i det fysiska. Det är ju endast om man har lämnat tanken på att ”Gud _nog_ inte finns” för övertygelsen att ”Gud inte kan finnas” som man kan förstå ert sätt att argumentera. Om man begränsar sig till att tro att Gud _nog_ inte finns så måste man också acceptera möjligheten att Gud och det metafysiska kan ha lämnat avtryck i det fysiska och det upplevda. Om Gud _nog_ inte finns så måste vi också acceptera att uppfattningen att det metafysiska kan existera och i så fall skulle kunna spåras i det fysiska är en giltig och med vetenskapen förenlig utgångspunkt…

Vill ni hävda den tes ni driver så måste ni m a o ge upp allt snack om att Gud _nog_ inte finns och istället stå för att Gud inte kan finnas och bevisa det utom allt rimligt tvivel. Tills dess saknar argumenten i er artikel relevans…

Källa: En myt att vetenskap kan förenas med religion

Publicerat i Uncategorized | Märkt | 2 kommentarer

Predikan om den Helige Josef

Idag firar Kyrkan mitt konfirmationshelgon, den Helige Josef, Jesu dyrbara fosterfar.

Sermon 2, On St Joseph By St. Bernardine of Siena

This is the general rule that applies to all individual graces given to a rational creature. Whenever divine grace selects someone to receive a particular grace, or some especially favoured position, all the gifts for his state are given to that person, and. enrich him abundantly.

This is especially true of that holy man Joseph, the supposed father of our Lord Jesus Christ, and true husband of the queen of the world and of the angels. He was chosen by the eternal Father to be the faithful foster-parent and guardian of the most precious treasures of God, his Son and his spouse. This was the task which he so faithfully carried out. For this, the Lord said to him, ”Good and faithful servant, enter into the joy of your Lord.”

A comparison can be made between Joseph and the whole Church of Christ. Joseph was the specially chosen man through whom and under whom Christ entered the world fittingly and in an appropriate way. So, if the whole Church is in the debt of the Virgin Mary, since, through her, it was able to receive the Christ, surely after her, it also owes to Joseph special thanks and veneration.

For he it is who marks the closing of the old testament. In him the dignity of the prophets and patriarchs achieves its promised fulfilment. Moreover; he alone possessed in the flesh what God in his goodness promised to them over and again.

It is beyond doubt that Christ did not deny to Joseph in heaven that intimacy, respect, and high honour which he showed to him as to a father during his own human life, but rather completed and perfected it. Justifiably the words of the Lord should be applied to him, ”Enter into the joy of your Lord.” Although it is the joy of eternal happiness that comes into the heart of man, the Lord prefers to say to him ”enter into joy”. The mystical implication is that this joy is not just inside man, but surrounds him everywhere and absorbs him, as if he were plunged in an infinite abyss.

Therefore be mindful of us, blessed Joseph, and intercede for us with Him Whom men thought to be your Son. Win for us the favour of the most Blessed Virgin your spouse, the mother of Him Who lives and reigns with the Holy Spirit through ages unending. Amen.

Publicerat i Helgon, Katolska kyrkan, Tuve | Märkt , | Lämna en kommentar

Den himmelska och den jordiska liturgin

Kära läsare
Efter ett långt uppehåll tänkte jag återuppta bloggandet igen, fast nu på denna nya adress.

Jag tänkte inleda med ett kärt ämne, nämligen liturgin. Som katolik går vi ofta till mässan och deltar i liturgin utan att kanske lika ofta reflektera över varför den är utformad som den är. För många utomstående, inte minst inom lågkyrklig kristendom, tycks liturgin framstå snarare som ett ”stumbling block” för vår tro och relation med Gud. Jag skall därför i detta inlägg försöka påvisa förekomsten av liturgi i bibeln och specifikt i NT och relatera vår liturgi till den bibliska förebilden.

Låt mig först presentera en rad bibelställen som pekar på att NTs författare använde liturgi och i sina epistlar refererade till sitt användande av motsvarande formuleringar som de vi använder i vår liturgi än idag. Även om vi för tillfället bortser från skildringarna av den sista måltiden så finns det flera bibelställen som pekar på ett liturgiskt bruk hos NTs författare. Man läste från de heliga skrifterna (1 Tim 4:13; 1 Thess 5:27; Kol 4:16), man predikade (Apg 20:7), bad och sjöng psalmer and hymner (1 Kor 14:26; Kol 3:16; Ef 5:19). 1 Tim 2:1-3 indikerar allmänna liturgiska böner för alla kategorier av människor. Människor lyfte upp sina händer då de bad (1 Tim 2:8), männen med avtäckta huvuden (1 Kor 11:4), kvinnorna med täckta (1 Kor 11:5). Bruket av fridskyss fanns (1 Kor 16:20; 2 Kor 13:12; 1 Thess 5:26). Bruket att ta upp kollekt för de fattiga fanns (Rom 15:26; 2 Kor 9:13), vilket benämndes med det speciella namnet ”kommunion” eller ”gemenskap” (koinonia). Folket svarade ”Amen” efter bönerna (1 Kor 14:16). Ordet Eukaristi hade redan en teknisk eller konkret innebörd (1 Kor 14:16). Den kända passagen, 1 Kor 11:20-29, visar för oss hur brytandet av brödet och tacksägelsen (Eukaristi) som följde de tidigare delarna av gudstjänsten gick till. Heb 13:10 (jmf. 1 Kor 10:16-21) visar att bordet som användes för Eukaristin var ett altare för de första kristna. Efter konsekrationen följde böner (Apg 2:42). Paulus ”bröt brödet” (konsekration), åt det (kommunionen) och slutligen predikade han (Apg 20:11).

Apg 2:42 ger oss en uppfattning om den liturgiska strukturen och ordningen: De ”deltog troget i apostlarnas undervisning” (vilket indikerar ordets liturgi med bibelläsning och utläggningar om texterna), ”den inbördes hjälpen, i brödbrytandet” (konsekration och kommunion) och ”i bönerna”. Vi ser alltså att vi i nya testamentet har alla de essentiella delarna i de senare liturgierna: undervisning, psalmer, hymner, predikan, böner, konsekration, kommunion. En del menar även att vissa nytestamentliga texter är renodlade liturgiska uttryck. Amen är definitivt ett sådant exempel. Paulus insisterande på formen ”i evigheters evighet, amen” (eis tous aionas ton aionon amen. — Rom 16:27; Gal 1:5; 1 Tim 1:17; jmf. Heb 13:21; 1 Pet 1:11; 5:11; Upp 1:6, etc.) tycks peka på att det är en liturgisk form som är välkänd hos de kristna som han skriver till, precis som det var för judarna. Det finns andra korta hymner (Rom 13:11-2; Ef 5:14; 1 Tim 3:16; 2 Tim 2:11-3) som också mycket väl kan tänkas ha utgjort liturgiska formuleringar.

Så långt spår av liturgiska element i de nytestamentliga skrifterna i allmänhet. I uppenbarelseboken finns en liturgisk beskrivning av den himmelska liturgin och det är inte svårt att se hur den i stor utsträckning inspirerat den kristna liturgin, som är en spegling av den himmelska liturgin. Begrunda följande genomgång av den himmelska liturgin och dess koppling till den jordiska liturgins utformning.

  • Johannes vittnar om den himmelska liturgin på söndagen, Herrens dag, vilket är den dag då vi är ålagda att delta i mässan här på jorden (Upp 1:10)
  • Det finns präster (”presbyteroi”) i himlen (Upp 4:4, 5:14; 11:16, 14:3, 19:4). Präster frambär offer. Präster här på jorden deltar med de himmelska prästerna i frambärandet av Jesu eviga offer i liturgin på jorden.
  • Jesus är klädd som överstepräst (Upp 1:13). På samma sätt klär sig prästerna i särskilda kläder (Upp 1:13, 4:4, 6:11, 7:9, 15:6, 19:13-14) för att som ”alter Christus” bära fram Hans offer i den heliga mässan på jorden.
  • Det finns ett altare i himlen. Altaret behövs dock endast om ett offer frambärs. Det offret är detsamma som frambärs på altaren i den jordiska liturgin (Upp 8:3, 11:1, 14:18, 16:7).
  • Martyrerna som kan ses under det himmelska altaret pekar framåt mot den Kyrkliga traditionen att förvara reliker från helgonen under våra altarstenar (Upp 6:9).
  • Det finns himmelskt manna i himlen som ges åt de troende precis som det Eukaristiska mannat ges åt de troende i den jordiska liturgin (Upp 2:17).
  • Himlens beskrivning av Jesus som ”Lammet” är detsamma som den beskrivning av Jesus som Guds Lamm som används genom hela den Eukaristiska liturgin i den jordiska mässan (Upp 5:6ff).
  • Konsumerandet av Lammet (som blivit slaktat) vid den himmelska bröllopsmåltiden är detsamma som i Lammets måltid här på jorden (Upp 19:9).
  • Det finns kalkar (eller skålar) i den himmelska liturgin såväl som i den jordiska (Upp 15:7, 16:1-4,8,10,12,17; 21:9).
  • Det finns ett tält eller tabernakel i himlen, vilket vi även har här på jorden (Upp 15:5).
  • Det finns lampställ eller Menorahs i himlen. Sådana har alltid använts i mässans liturgi (Upp 1:12, 2:5)
  • I den himmelska såväl som i den jordiska liturgin finns det rökelse (Upp 5:8, 8:3-4).
  • Det finns en bok eller bokrulle med Guds Ord i himlen vilket reflekteras genom Ordets Liturgi i mässan här på jorden (Upp 5:1)
  • Tyst kontemplation finns såväl i den himmelska liturgin som i den jordiska (Upp 8:1).
  • I den himmelska liturgin så frambär de heliga böner för oss precis som vi ber dem göra i den jordiska liturgin (Upp 5:8, 6:9-11, 8:3-4).
  • Korstecknet (tau) används såväl i himlen och på jorden (Upp 7:3, 14:1, 22:4).
  • Det finns en samvetsrannsakan i den himmelska liturgin precis som i den jordiska (Upp 2:5,16,21; 3:3; 16:11).
  • Den himmelska avslutande liturgiska bönen ”Amen” är densamma som den vi använder i den jordiska liturgin (Upp 5:14; 7:12; 19:4).
  • De många olika antifonerna som används i den himmelska liturgin är snarlika dem som används i den jordiska (Upp 4:8-11, 5:9-14, 7:10-12, 18:1-8).
  • Frasen ”kom hit upp” (Upp 11:12) liknar formuleringen ”lyft upp era hjärtan” som används i den jordiska liturgin.
  • I den himmelska likaväl som i den jordiska liturgin säger vi ”Helig, helig, helig” (Upp 4:8).
  • Både i den himmelska och den jordiska liturgin ber vi Gloria (Moses och Lammets sång) (Upp 15:3-4).
  • I den himmelska såväl som i den jordiska liturgin så sjunger vi ”Halleluja” (Upp 19:1,3,4,6).
  • Himlens betoning av den Saliga Jungfru Maria är densamma som i den jordiska liturgin (Upp 12:1-6, 13-17).
  • Den himmelska betoningen av ärkeängeln Mikaels stridande för oss återfinns i Mikaelsbönen som ofta avslutar den jordiska liturgin (Upp 12:7).
  • Det finns konsekrerade celibater i himlen precis som det finns på jorden (Upp 14:4).
  • Katoliciteten eller universaliteten hos Guds familj i himlen är densamma som vår tro här på jorden (Upp 7:9; 14:6).
  • Det allmänna prästadömet är detsamma i himlen och här på jorden (Upp 1:6, 20:6).

Det är inte svårt att se att mässans liturgi är utformad för att återspegla den himmelska liturgin som ständigt firas hos Gud. Det är också tydligt att bruket av altare, mässkläder, kalkar och andra liturgiska föremål har ett tydligt bibliskt föredöme. Man skulle kunna säga att vi genom vår liturgi deltar i den himmelska liturgin, fast på avstånd och ofullkomligt. Frågan jag skulle vilja avsluta inlägget med är om det är försvarbart att medvetet avhålla sig från att ta efter de bruk som är goda nog för tillbedjan av Gud i himlen när vi firar vår gudstjänst och tillber Gud här på jorden?

Källor och inspiration:

Publicerat i Ämbete, Bön, Bibeln, Eukaristi/nattvard, Helgon, Jungfru Maria, Katolska kyrkan, Liturgi, Mässan, Traditionen, Tuve | 35 kommentarer

Bloggens fortsatta öde…

Jag har noterat att det funnits läsare som undrat över bloggens ändrade karaktär och att inte alla varit odelat positiva. Jag tar till mig kritiken och skall fundera på vad som skall ske med bloggen. Tills vidare kommer bloggen vara vilande.

Har ni förslag på förändringar som ni skulle vilja se kan ni maila mig. Min adress står här ovan.

Allt gott!
/Tuve

Publicerat i Bloggfix, Tuve | Lämna en kommentar

"Teologisk diskussion" med en antikatolik

Hur en ”teologisk diskussion” med en antikatolik upplevs…
 Motståndaren (M…) påstår: Ni hävdar att månen är en ost. Visa mig var i bibeln det står att månen är en ost! 

Katoliken: Vi har aldrig påstått att månen är en ost.

 M…: Tror ni den är en Stilton eller en Grevé?

 Katoliken: Ingendera, eftersom vi inte tror att månen är en ost!

 M…: Påven sa en gång när månen sken ”Jag känner en svag doft av melon”, vilket måste betyda att han ofelbart slagit fast att månen är en stilton. Hur kan du förneka att ni tror att månen är en ost?

 Katoliken: eh… Vi tror inte att månen är en ost…

 M…: Om det inte är en Stilton eller Grevé kanske ni tror att det är en mjukost, jag såg nämligen ett filmklipp med påven som åt mjukost i månskenet en gång!

 Katoliken: men… alltså…

 M…: Ni har fortfarande inte presenterat något bibelstöd som underbygger er tro på att månen är en ost! 

Katoliken: dah…

Publicerat i Humor, Tuve | 103 kommentarer

Är Medjugorje autentiskt?

Alltsedan min omvändelse har jag följt Medjugorje och tagit del av budskapen därifrån på oregelbunden basis. Jag har dock aldrig gjort någon djupare analys av fenomenet än att jag har bedömt trovärdigheten i de budskap jag läst. Anledningen till att jag aldrig har fördjupat mig mer i det än så är dels att jag aldrig övervägt att s a s leva ett liv i Medjugorjes anda och dels att personer vars omdöme jag litar på haft en övervägande positiv inställning. Dock kan tilläggas att fenomen såsom Fatima, Garabandal och Medjugorje hade en bidragande och positiv inverkan och påskyndade min omvändelse.

Dock finns det många som är skeptiska till autenticiteten i fenomenet Medjugorje och som är övertygade om att det är ett gigantiskt fejk. Det finns huvudsakligen två kategorier av hemsidor som handlar om Medjugorje, tydligt positiva och tydligt negativa. Det är svårt att hitta sidor som är mer neutrala med ett analytiskt fokus, utan uppenbar polemisk karaktär.

De som är emot Medjugorje (dvs som argumenterar för att det troligen är fejk: exempel) hänvisar med kraft till de lokala biskoparna, som förvisso varit tydligt negativa hela tiden. Det gäller både biskop Zanic och biskop Peric. Symptomatiskt för de sidor som jag funnit som haft denna inställning är att de hänvisar till följande uttalande och tolkar det som ett tydligt negativt uttalande:

On the basis of studies that have been made to this moment, it cannot be confirmed that supernatural apparitions and revelations are occurring here.

Trots att påven (JPII) hänskjöt utvärderingen av Medjugorje till den lokala biskopskonferensen så fortsätter man att hänvisa till de lokala biskoparnas åsikter, som om det var dessa som var avgörande. Från belackarna framhåller man också det faktum att flera fransiskaner på plats har agerat i strid med de ålägganden man fått från överordnade och andra auktoriteter, vilket har bekräftats genom Vatikanens hantering (CatholicNews). Man poängterar gärna att den lokale biskopen Peric inte nöjt sig med ovanstående neutrala ståndpunkt utan att han också uttalat att han tror att det inte är övernaturligt, vilket dock Vatikanen slagit fast endast är hans privata ståndpunkt (se Bertones brev)

Ärendet Medjugorje flyttades över till den lokala biskopskonferensen i Bosnien-Herzegovina och de gjorde även följande uttalande 1993:

”We bishops, after a three-year-long commission study accept Medjugorje as a holy place, as a shrine. This means that we have nothing against it if someone venerates the Mother of God in a manner also in agreement with the teaching and belief of the Church. . .Therefore, we are leaving that to further study. The Church does not hurry.” (Glas Koncila, August 15, 1993).

De uttalanden som gjorts från Vatikanen till biskopar som frågat om Medjugorjes status är att Vatikanen inte har tagit ställning utan att statusen från 1991 fortfarande gäller, dvs att (från Bertones brev, med en annan översättning) ”On the basis of the investigations so far, it can not be affirmed that one is dealing with supernatural apparitions and revelations”.

Sidor som är för Medjugorje (dvs som argumenterar för att det troligen är något autentiskt som sker där: exempel 1, 2) är å andra sidan snabba med att inkludera citatet från 1993. De är dock inte alls lika benägna att lyfta fram de lokala biskoparnas argument emot samt de fall av olydnad bland de lokala fransiskanerna som skett i samband med Medjugorje. Tvärtom framställs ofta de lokala biskoparna som obstinata och med oklara men avoga syften. En sak som lyfts fram på flera av de Medjugorje-positiva sidorna är de vetenskapliga utvärderingar som gjorts av visionärerna under deras visioner (exempel 1, 2).

Min egen uppfattning är att jag fortsätter att läsa budskapen och ta till mig det som kan hjälpa mig. Jag känner personer som har återvänt till tron genom Medjugorje och jag känner även till mirakler som skett i samband med besök där. Även om jag är medveten om argumenten emot Medjugorje så tycker jag att de argument som talar för att det trots allt rör sig om något extraordinärt (i en positiv mening) faktiskt överväger. Jag finner dock ett par punkter som gör mig lite frågande och som jag inte sett behandlas på andra ställen. T ex varför ingen av visionärerna har mer än ett fåtal barn om de lever i katolska äktenskap?

Avslutningsvis vill jag även hänvisa till en mer neutral sida, nämligen EWTN’s expertsvar från Colin Donovan. Han avslutar sitt svar med följande tänkvärda reflektion som också får avsluta min lilla reflektion:

What the Church permits. As the already cited statements note, Catholics may go to Medjugorje. Such pilgrimages may even include priests acting as chaplains, as opposed to officially sponsoring them. Also, the Church has not suppressed discussion of Medjugorje, therefore, it is allowed. Common sense, however, says that Catholics on both sides of the Medjugorje issue should exercise prudence and charity in speaking of others who believe differently. Medjugorje is not a litmus test of orthodoxy, though every Catholic will have a moral obligation to accept the judgement of Rome, in the manner Pope Benedict explained, should it ever be rendered.

St. Augustine probably gave the simpliest and most helpful rule for all matters of the Church’s life when he said (in my paraphrase):

In necessary things unity,
in undecided things freedom,
and in all things charity. 
Publicerat i Jungfru Maria, Katolska kyrkan, Tuve, Uppenbarelser | 4 kommentarer